Vägen mellan Arvidsjaur och Piteå den 7 december. Det är lunchtid och solen orkar just över horisonten. Det är glest mellan stugorna i den här delen av världen.
Klicka på bilden!
måndag 8 december 2008
Pitevägen
Vägen mellan Arvidsjaur och Piteå den 7 december. Det är lunchtid och solen orkar just över horisonten. Det är glest mellan stugorna i den här delen av världen.
Klicka på bilden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
12 kommentarer:
Oj, oj, oj!
Nu har du gjort det IGEN! Vilken bild alltså.
Tack!
Till det vinterlandskapet passar ju en smileytomte bra: *<|:))
Jag säger bara: amen!
För de oinvigda: Amen är ett utrop eller uttryck som återfinns i både Koranen och Bibeln. Det används inom judendomen, kristendomen och islam. Ordets ungefärliga översättning är "sannerligen", "trovärdigt" och "låt det så ske".
S o F: Tack igen!
Tack för en underbar bild!
Påminner om den tid då jag pendlade och körde Björnhedsvägen - som genväg till Jokkmokkstrakten .....det var då det!
Tack Lifeblog! Jag ser att du har lappländska erfarenheter. Kul att du tittade in!
Oj, bilden tar nästan andan ur mig!
Tack Panter!
I sex år pendlade jag mellan Luleå och Arvidsjaur. Man kände snart till varenda kurva, varenda gupp och var renarna brukade hålla till. Vinter som sommar.
Men bara en gång körde jag vägen mellan A-jaur och Piteå. Den var annorlunda på något sätt. Lite sämre standard kändes det som. Men lika vacker.
Oj, vilken underbar bild! Helt fantastisk!
Och inte ett saltkorn på vägen så långt ögat når, också det är helt underbart!
Tack Bert och Peter för kommentarerna.
Det var strax under 20 minusgrader när jag tog bilden, så det var knappast någon akut halkrisk.
Himmel, vilken bild!!
I denna backe (Önusberget) såg vi en förtrollad vårnatt för många år sedan ca 50 små nyfödda harpaltar.
Och under samma resa mellan Piteå och A-jaur kom vi upp till över 100 ungar som nyfiket hoppade kring vägrenen.
Resan tog längre tid än vanligt men känns fortfarande overklig.
Skicka en kommentar