måndag 4 januari 2010

3 januari 2010, Barcelona



Vid åttatiden ger vi oss ut på stan för att äta något. Vi har som mål den tapasbar som vi besökt tidigare i veckan.

Det är alltid en massa människor ute vid den här tiden, men idag slås alla rekord. Det är betydligt flera ute än det var under Nyårsaftonen. Och alla har planerat att äta ute. Alltså var tapasbaren överfull, liksom alla andra restauranger vi går till.

Till vår överraskning finns en marknad som inte tidigare funnits där, på torget utanför en medeltida kyrka. Man säljer en rad hemgjorda produkter. Kvällen är räddad. Vi köper opastöriserad lagrad getost och ett hembakt bröd. I en livsmedelsaffär finner vi ett Riojavin från 2005 och så går vi tillbaka till hotellet.

Det är ett tufft liv, men någon måste leva det.

En sak som vi har lärt oss är att man är ute i god tid så är man nästan ensam. Dagens mål är Picassomuseet. Första söndagen varje månad har museet gratis inträde så vi beslutar att vara där vid öppningsdags, klockan tio.

När vi kommer fram till museet är kön mer än tvåhundra meter lång. Det är fler än vi som fått samma strålande idé. Gratis är gott!

Den unge Pablo Picasso var en mycket duktig konstnär. Vid tretton års ålder målade han porträtt som var bättre än de flesta konstnärer någonsin lyckas göra. Så småningom utvecklades hans konstverk i en riktning som gjorde att många inte har en aning om hur skicklig han var att måla avbildande. Museet är beläget i gamla vackra medeltida palats, bara de är värda ett besök.

Vi strövar omkring i den medeltida staden och handlar litet. Jag köper en hatt så nu får jag visa om jag är karl för den.

Trötta sätter vi oss ner på en uteservering som ligger vid en kyrka. Det är en sån där typisk turistfälla med höga priser och medelmåttig mat, men det är trevligt att titta på folk medan vi tar en öl och ett par tapas.

Om det är ölen eller hatten som gör det vet jag inte. När vi skall gå menar fru Manilat att vi skall ge oss iväg en riktning medan jag tycker att det är den precis motsatta. Jag tar kommandot och vi går vilse. Så småningom kommer vi fram mot stranden så vi kan orientera oss.

Vi besöker Katedralen i Barcelona. Det är en mäktig byggnad med vackert målade glasfönster men i övrigt rätt mörk och dyster. Det har en hiss som går upp till taket och därifrån har man en fin utsikt över staden.

På kvällen, den sista i Barcelona, går vi till den tapasbar där vi inte fick plats i går och äter underbart goda tapas. iRATi heter baren som är väl värd ett besök.

10 kommentarer:

Elisabet. sa...

,-)

Det var nog hatten som avgjorde det hela.

reneesfotoblogg sa...

Yr i mössan/bollen har jag hört men yr i hatten..........
mvh R

Jom Manilat sa...

Elisabet - Ja, så var det nog eftersom jag hittade så bra annars.

reneesfotoblogg - Jag har googlat på uttrycken och du har rätt, mössan är vanligare. Men jag tror att jag var yr i hatten eller kanske vilse i pannkakan...

Charles sa...

Hej!
Kul att läsa om Era upplevelser i Barcelona. Antar att denna Tapas bar är den Du talar om - http://www.qype.co.uk/place/39764-Irati-Barcelona/photos/859808 . Har varit där en kväll och vi fick vänta på bord för att det var sån kö. Antar att Du köpte hatten på SOMBRERERIA som vi också besökte.
Mina Bilder från Barcelona hittar Du här.. få se om det är miljöer Du känner igen? http://www.qype.co.uk/place/39764-Irati-Barcelona/photos/859808

Ha dé gott
/Charles

Christina sa...

Nu har jag dreglat en stund över ostbilden och kan gå vidare i texten.

Ja, Picasso var en otroligt duktig konstnär redan i unga år. Han lär ha sagt: "När jag var 16 år kunde jag måla som Michelangelo men det har tagit mig ett helt liv att kunna teckna som ett barn igen."
Mycket tänkvärt tycker jag, och jag tycker verkligen att han lyckades.

Jom Manilat sa...

Charles - Du har prickat precis rätt!
Sombreria var det också.

Christina - Jag tycker att Picassos barndomsbilder ger en relief åt hans senare konstverk.
Vi hann titta på Miro också!

Matildas fikarum sa...

Nu blir jag hungrig av allt matsnack! ;)

Picasso har jag svårt för, just för att han inte var särskilt snäll mot sina familjemedlemmar.

Jom Manilat sa...

Matilda - Jag vet inte något om hans familjerelationer. Där har jag en vit fläck att utforska! ;-)

Christina sa...

Jom - Francoise Gilot som levde med Picasso och fick två barn med honom har skrivit en bok (på 60-talet) som är jättebra. Det är väldigt länge sedan jag läste den, men jag tror att den hette något som "Leva med Picasso".
På engelska heter den i alla fall "Life with Picasso".
Den ger en liten inblick i hur komplex han var och vilket kontrollbehov han hade.
Men en stor konstnär var han :)

Jom Manilat sa...

Tack för upplysningen Christina!