Barcelona 30 december 2009

Det regnar på kvällskvisten. Trots detta är det milt ute.

Vi har bestämt oss för att vi skall äta något lätt till middag efter trerätterslunchen. Så vi går in på en restaurang och beställer tapas. Det är spanska för smårätter, snacks, som finns i många varianter, ost, kött, fisk, skaldjur osv.
Vi får en kypare som inte är så duktig på engelska, och vi beställer tapas. Vi vill ha potatis med aioli. Till det vill vi dricka rött vin. Han nickar artigt och skyndar iväg.

Det dröjer inte länge innan han kommer med en halvflaska med ett Riojavin från 2006. Det är gott.

Så kommer han med en brödkorg med två bröd. Och så slutligen, tror vi, kommer potatisarna med aiolin. Vi är jättenöjda. Precis lagom mycket. Och gott.

Sen kommer han med sex skålar med tapas. Köttbullar, bläckfisk, oliver, omelett och ett par till som vi inte kan identifiera. Slutligen kommer ett fat med tärnad ost.
Vi kan inte göra annat än att se glada ut och hoppas att det hela inte blir alldeles för dyrt.

Vi blir mätta och notan slutar på cirka 300 kronor, betydligt mindre än vi fruktat.

Morgonen börjar med höga lätta moln som försvinner under dagen. Det är en härlig sommardag med svenska mått mätt.

Dagens mål är berget söder om staden, Montjuic. Namnet betyder Judiska Berget efter en judisk begravningsplats från 1400-talet. Vi tar tunnelbanan till en station som är förbunden med en bergbana, en spårvagn som går uppför berget. Där tittar vi på Fundació Joa Miro, ett vackert konstmuseum med mängder av konstverk av Miro, som är Kataloniens mest kända konstnär. Detta imponerar dock inte mycket på fru Manilat.

Sedan tar vi linbanan upp till slottet som ligger uppe på bergets topp. Vädret är underbart. Vi får information från Västmanland att det är -27 grader där medan vi sitter i solen och njuter. Utsikten över staden härifrån är bedövande vacker.

Men vi har flera saker att uträtta! Lunchen bör, enligt guideboken intas på ett annat konstmuseum, Museo Nacional dÀrt de Catalunya.

Vi hittar dit efter en hel del funderande. Vägskyltarna visar nämligen vägen till MNAC… Bra för de som känner till förkortningen.

Vi står länge i kön till restaurangen inne i museet. Till slut lyckas vi få information om att alla bord är reserverade. Vi går därför till cafeterian som också har en restaurangdel där vi står länge i kö. Slutligen lyckas en man som talar spanska få reda på att även här är alla bord reserverade. Vi tar en macka och en öl i cafeterian.

Sedan fortsätter kulturarbetet. Museet är oroligt vackert och det finns en massa fin konst, men vi orkar bara se en liten del innan vi ger oss iväg till tunnelbanan igen.
Där är det trångt. Vi hamnar i en grupp med ungdomar som står nära utgången.

Plötsligt märker jag ett en grabb försöker öppna dragkedjan på min jacka. Det är en regnjacka med vattentät dragkedja så den går lyckligtvis trögt. När jag på klingande svenska frågar honom om vad i hela friden han håller på med ler han urskuldande och stiger snabbt av vid stationen där tunnelbanevagnen just stannar vid.

Vi kommer att ta varningarna om ficktjuvar på större allvar i fortsättningen.