Barcelona

Flygplanets motorer går ner i varv för att efter ett tag stängas av helt. Kaptenens röst hörs i högtalaren:” Vi har problem med dörren till kabinen”. Det är inte inte själva dörren utan rutschkanan från dörren som gör att den inte kan stängas. Men han berättar att de har tekniker på plats som skall hjälpa dem att lösa problemet”.
Dörren står öppen mot decemberkylan utanför och ett isande golvdrag kyler ner ben och fötter på passagerarna.

När allt lagats och dörren stängts lyfter vi mot Lycksele där nästa incident inträffar! Planet från Storuman kunde inte starta och passagerarna därifrån bussas till Lycksele. Vi väntar. Och väntar.

När vi ordentligt försenade landar på Arlanda dröjer det bara ett litet tag så ringer A-M:s telefon. Man har hittat hennes resväska med namnlapp på men man har ingen aning om vart de skall skicka den. Efter många kontakter på många ställen får vi hennes tagglösa väska och försöker att checka in den från Arlanda. En inte helt lätt uppgift i vårt datoriserade samhälle.

Som tur är hade vi massor av tid mellan de två flygen som på det här viset fylldes så att vi slipper sitta och vänta så länge!

Resan med Lufthansa går precis som planerat och jag tänker något om tysk precision. Ordning och reda. Det borde jag kanske inte ha gjort för den sista delen av flighten, den från München till Barcelona blir förstås också den försenad med en halvtimma.

Nåja, det spelar ingen större roll eftersom vi inte har någon tid att passa. Båda våra väskor kommer på rullbandet och vi får snabb en taxi som kör oss till hotellet.
Vi är ordentligt hungriga eftersom vi under dagen serverats tre stycken plastinpackade flygplanssmörgåsar och det är allt vi ätit. Eftersom vi varit uppe sedan kvart i fem börjar det kännas i magen.

Restaurangerna öppnar vid halv niotiden och vi går ut i Barcelonanatten. Staden är full av flanerande människor. Juldekorationerna hänger uppe, det är ljumt i luften och vi finner en restaurang. Vad kan man mer begära?