Problem med bilden?

TV antenn

Talltopp

Talltopp i januari på Vittjåkk.

Vittjåkk är en slalombacke som finns på lågfjället nära Arvidsjaurs samhälle.

Tall

Tall vid Vittjåkk i Arvidsjaur
Klicka!

Min dator har havererat och reparatören kommer inte att ha tid att titta på den den här veckan. Jag använder en annan, bärbar, men jag är inte alls säker på hur den visar färger.
Jag skulle uppskatta om någon vill berätta om de ser ut ungefär som vanligt eller på något annat sätt.

I dag har solen visat sig för första gången på veckor så jag passade på.

Man på Café

Man på ett utecafé i Lissabon. Det var rätt kyligt.
Klicka på bilden!

Dam i Portugal

Dam i stadsdelen Bairro Alto, Lissabon.
Klicka på bilden!

Affisch

Affisch på ett stuprör i Lissabon

Lissabon

Gata i Lissabon en regnig dag. I bakgrunden skymtar du floden Rio Tejo.

Barnen här får inte sina julklappar av någon släkting iförd lösskägg som frågar om det finns några snälla barn. Inte heller kommer tomten genom skorstenen.
Som du ser på bilden uppe till vänster är han i stället fasadklättrare...

Klicka på bilden!

Graffiti

Graffiti på en vägg in Bairro Alto, Lissabon. Den här bilden är troligen gjord med hjälp av en schablon.

Hund

Husse kanske är litet ouppmärksam, men en sak skall du ha klart för dig...

Jag håller ögonen på dig!
Klicka på bilden!

Konst eller bara konstigt?

En installation på Centro de Arte Moderna i Lissabon.

Fru Manilat var inte alltför imponerad av den moderna konst som visas här.

Klicka på bilden!

Samtal

Två damer samtalar i stadsdelen Bairro Alto.
Klicka på bilden!

Träd

Träd i stadsdelen Alfama, Lissabon.
Klicka på bilden!

Ingvar gör sig påmind

Jag kunde inte låta bli att ta det här fotot i Barrio Alto, Lissabon.

Man kan fundera en stund över hur mycket reklam bara detta företag skickar ut över världen.

Som vanligt vill jag uppmana dig att klicka på bilden om du vill se hur den egentligen ser ut.
På bloggsidan visas en oskarp bild som inte gör något fotografi rättvisa.

Sjösven

Jag har nu avslutat min dagbok från Portugal. Eftersom jag har en massa bilder kvar så kommer en del så småningom att hamna här.

Den här bilden är foto av ett foto som fanns på Museu de Arte Moderna i staden Sintra i Portugal. Jag har tyckt mig märka ett visst intresse från mina kvinnliga läsare för denna typ av bilder. Det finns säkert även män som är intresserade men de har inte givit sig till känna.

Nämnas kan att även det här fotot är taget av fru Manilat. Hmm...

Lissabon, dag 9

Tisdag 6 januari

Jag börjar min fotopromenad med att försöka hitta till en park som jag sett på kartan. Jag lyckas nästar direkt, men den är stängd, portarna är låsta med grova kättingar med hänglås. Jag fortsätter i stället uppåt och befinner mig snart i stadsdelen Barrio Alto.





















Solen skiner i dag, men i de smala gränderna tränger solen inte ner. Ljuset är dock bättre än tidigare regniga och mulna dagar. Det känns bra och jag hittar nya grafittimålningar trots att jag tycker att jag gått alla gator och gränder här uppe. Ett företag håller på att sanera allt klotter, säkert en lönsam affär, för det finns massor med nerklottrade väggar och portar.

















A-M ringer och vi träffas utanför järnvägsstationen till tågen som går till Sintra. Våra svenska mobilabonnemang fungerar utan komplikationer i Lissabon. Vi dricker kaffe med mjölk och delar på en smördegsmacka med ost och skinka på ett av de caféer som finns överallt.
























Vi tar ut pengar på en uttagsautomat. De finns på många platser och här kallas de MB, Multi Banco. En del av dem är litet knepiga för oss svenskar. De behöver få en sexsiffrig kod för att lämna ifrån sig pengarna. Man gör då så att man slår sin vanliga fyrsiffriga kod och lägger till två nollor på slutet.

Efter kaffet går vi i en mängd affärer och lyckas till slut köpa litet kläder till yngsta barnbarnet. Vi besöker också en kyrka där det är nattvard. När församlingen går fram till altaret slinker vi ut.























Skärslipare i Lissabon

Lunchen består i dag av soppa och efter den går jag åter upp till Barrio Alto och fortsätter fotografera. A-M ligger hemma på hotellrummet och läser.

På kvällen mailar jag med dottern, betalar hotellet och förbereder för en tidig hemfärd i morgon.

Lissabon, dag 8

Måndag 5 januari

Det här är en handlingens dag. Dvs. vi har avsatt den till att shoppa. För egen del har jag planerat att den skall bli en fotograferandets dag. När jag tittat på bilder från Lissabon på Flickr har jag ofta tänkt att det varit många byggnader och få porträtt. Därför ägnar jag dagen åt att försöka få porträttbilder. Det går inte alls. Jag lyckas inte ta en enda bild som jag är nöjd med. Det blir oskarpa, ointressanta rent usla foton.

A-M handlar en del kläder, men även hon är trött. Vi använder eftermiddagen till att inte göra något annat än att läsa och sova. Det behövs också.

Portvinsflaskor i ett skyltfönster. Ta priserna på flaskorna gånger 11 kronor (kursen på kronan under vår vistelse i Lissabon)

På kvällen går jag till ett Internetcafé och läser dotterns arbete om textanalys som hon vill att någon skall titta på innan hon lämnar in det.

Juldekorationer på torget Rossio

Lissabon, dag 7

Söndag 4 januari

Vi tar tåget som går från stationen ett stenkast från hotellet i Lissabon. Målet är Sintra som ligger 45 minuters väg bort. Det är ett lokaltåg som går fram och tillbaka mellan dessa ändstationer. Under hela resan lämnar vi inte bebyggelsen. Man förstår att det bor 3.3 miljoner invånare i Lissabon när man räknar med förorterna. Det ligger förorter, många rätt slitna, efter hela vägen och bara höghusområden. Vi ser inga villor. Längs hela järnvägsspåret ser vi graffiti. Ofta väldigt bra.

Gatuskyltarna i Sintra är gjorda av vackert kakel

Passagerarna på pendeltåget är till stor del svarta. Jag menar mycket mörka färgade familjer. Det finns många afrikaner i Lissabon. En hel del indier träffar vi också på, men inte många andra asiater. De flesta Lissabonborna har förstås europeiskt utseende.

Tåget når Sintra efter 45 minuter och vi går bort till Museo de Arte Moderna. Söndagar mellan 10 och 2 kostar det inget att besöka museet vilket passar oss bra. Det är två bra fotoutställningar den här helgen med meterstora bilder.

Fru Manilat tog detta foto från utställningen. Det kanske kan uppmuntra någon av bloggens läsare

De portugisiska kungarna hade sommarpalats i Sintra där det är svalare på sommaren. Det medförde också att de elegantare kretsarna i Lissabon också byggde sina sommarbostäder här. Staden är, som ofta i det här landet, fylld av byggnader som egentligen är storslagna, men som på grund av bristande underhåll förfallit. Några är under renovering och åter andra ser ut som nya.

Sommarnöje

Vi vandrar bort till Palácio Nacional de Sintra, det kungliga palatset. Det är också gratis under samma tid, men vi måste stå i kö för biljetter som är gratis, och två personer står och river dem vid ingången. Jag får inte någon lust att vara slottsherre efter rundturen. Stenhus med tjocka murar och dålig uppvärmning verkar avskräckande nu i januari, men det användes förstås under sommaren då hettan kanske var ett större problem.

Palácio Nacional de Sintra uppfördes i slutet av 1300-talet och har sedan byggts ut många gånger i olika stilar.

Vi äter indiskt till lunch och handlar bröd och ost till middag.

Lissabon, dag 6

Lördag 3 januari

Vi äter frukost på det nya hotellet. Det är knappast något som skiljer sig från det tidigare. Några små bord i en liten matsal där väggarna är klädda med kakel. Det mesta i byggnadsväg är kakelklätt i Portugal, inte bara inne i husen utan även utvändigt då ytterväggarna ofta är kakelklädda.

Frukosten består av bröd, ost och skinka. Det finns söt apelsinjuice, te och kaffe. Bredvid kaffebehållaren står en lika stor behållare med varm mjölk. Jag tycker att det är perfekt att få avsluta frukosten med en café au lait. Förutom att de kokta äggen och filmjölken saknas är den rätt lik en svensk hotellfrukost.

Vi går upp till en butik i Bairro Alto där vi sett en födelsedagspresent till vår dotter som vi beslutat att köpa.

Gata i Bairro Alto

Väggarna på de slitna husen är fullständigt nerkladdade med graffiti, men det finns små mästerverk också. Butiken håller öppet mellan 11 och 21, så vi går ner till centrum igen och tar tunnelbanan bort till den del av staden där Expo 98 hölls.

Det var ett slitet fabriksområde där ett högmodernt utställningsområde byggdes med moderna höghus och ett jättelikt köpcentrum, Vasco da Gama, med exklusiva butiker.

Ponte Vasco da Gama, Vasco da Gama-bron, är 17 185 m lång och 30 meter bred vilket gör den till den längsta bron i Europa, och korsar floden Tajo.

Vi besöker Oceanario de Lisboa, det näst största havsakvariet i världen. Det är helt otroligt intressant och vackert. Jag kan verkligen rekommendera alla Lissabonbesökare att åka dit.

På kvällen går vi tillbaka upp till Rue da Rosa och köper födelsedagspresenten.
Vår plan är att äta middag på en indisk restaurang. Vi går och går men hittar inte den restaurang som A-M sett, så vi försöker med en annan som ligger i närheten av hotellet. Den finns på sin plats, men eftersom vi inte reserverat bord där blir vi utan.

I stället går vi till restaurangen närmast hotellet. Portugiserna är inte speciellt duktiga på att laga till kött, och den här restaurangen bekräftar den regeln. Men å andra sidan är de duktiga på att ta betalt...

Hur gör jag nu?

Jag har fått oordning i min resedagbok från Lissabon. Dagarna ligger inte i rätt ordning trots att jag lagt upp dem i ordningsföljd.

Dag 5 ligger under dag 4 på sidan.

Signaturen
"Vän av ordning"

-----------------------------------------------------------------------------
Tack vare Ellis är nu problemet ur världen!

Lissabon, dag 5

Torsdag, 2 januari

Vi åker taxi till vårt nya hotell,och den här taxichaffisen har ingen chans att köra en längre väg eftersom vi väl känner till sträckan. Rummet är inte klart så vi ställer in väskorna och tar tunnelbaban till varuhuset El Corte Inglés. Där försöker vi hitta en handväska som dottern vill ha. Det är en jättestor affär med alla möjliga märken representerade, men inte United Colors of Benetton, det märke som hon i första hand skulle vilja ha.













Vi åker tillbaka och går i regnet mella olika butiker som säljer väskor. Till slut hittar vi av en slump United Colors of Benetton men de har inte kvar den önskade modellen. Vi SMS:ar med dottern och skickar bilder av olika väskor och till slut, mot kvällen finner vi en mycket dyr väska som faller henne i smaken.




















Vi hör ljuv Fadomusik någonstans ifrån när vi går nerför en gata och så står där en liten lastbil mitt i gatan och vi hör den största av alla, Amalia Rodrigues sjunga från en CD. Amalia själv är inte längre med oss men hennes röst finns lyckligtvis bevarad. Från lastbilen kan man köpa skivor och jag köper en samlingsskiva med både manliga och kvinnliga sångare.
























Rummet på hotellet är betydligt större än det förra och har ett litet värdeskåp där vi kan låsa in pass och minidatorn mm.

























Vi promenerar upp till Bairro Alto, ett område med rätt slitna hus, massor av graffiti, och enligt resehandboken ett sjudande nattliv. För vår del blir det inte så sjudande då vi beslutar att hoppa över middag ute och köper istället litet bröd, ost och vin som vi äter på rummet. Vi orkar helt enkelt inte gå en meter till idag.

Lissabon, dag 4, Nyårsdagen

Nyårsdagen 2009

Det regnar idag. Mer eller ännu mer. Aldrig mindre. Vi tar med paraplyerna och går för att kontrollera om det stora varuhuset El Corte Inglés har öppet. Det har det inte så vi går tillbaka till hotellet och läser/sover (A-M) respektive surfar (jag).























Vi inser att vi måste byta hotell eftersom A-M:s rygg inte klarar av den knöliga och stenhårda sängen. Annars tycker vi att om vårt hotell, Residência Mar dos Açores. Personalen i receptionen är hjälpsam och rummen är rena.




















Dörr i Lissabon som kan symbolisera många av stadens byggnader. De har varit vackra men tidens tand och brist på underhåll har drabbat dem

Vi läser i vår guide och finner tre alternativa ställen att bo på. Så ställer vi oss att vänta på bussen. Vi väntar rätt länge och ingen buss kommer så vi börjar gå i stället. Nästan allt är stängt i dag och bussarna går tydligen med glest mellanrum.


















Restaurangen med den finklädda äldre damen

När vi kommer fram till ett öppet matställe är vi ordentligt blöta. Trots bra regnjackor och paraplyer så blir den nedre halvan av kroppen genomvåt.
Restaurangen är nästan full och vi får sitta bredvid en äldre, söndagsfin, dam. Maten i Portugal är väl inte så mycket att skriva om så jag låter bli.

Vi får napp på det andra hotellet vi besöker. De har rum från i morgon och fem nätter framåt. Damen i receptionen blir litet förnärmad när vi ber att få se ett rum. Det vi tittar på ser väl ut ungefär som det vi har nu och kostar nästan lika mycket. Det har också egen toa men det här har en liten vädringsbalkong så att vi kan luta oss ut och se ner på gatan. Detta är för övrigt en rätt vanlig sysselsättning för äldre damer i Lissabon.























Konstverk, downtown

Det stora avbräcket för min del är att det inte finns något trådlöst nätverk på hotellet. Det finns en dator som kan hyras för 33 kronor i timmen. Detta innebär att jag inte lägger ut några bilder förrän jag är hemma, och då väntar jag också med text till dess. Anledningen till detta är inte främst ekonomin utan risken att utsättas för datavirus. Jag vill inte gärna koppla in min bärbara mot hotellets dator.

Lissabon, dag 3, Nyårsafton

Onsdag den 31 december, Nyårsafton

Vi tar bussen ner till Rossio och promenerar mot Praça do Comércio. På vägen köper vi var sitt paraply eftersom det regnar ordentligt idag. Det är lätt att hitta ett paraply i Lissabon. Många affärer är stängda i dag, nyårsafton.

Spårvagnen mot Belém är knökfull. Vi ställer oss i en kö till Mosteiro dos Jerónimos. Klostret byggdes när Vasco da Gama återvänt efter att ha funnit vägen till Indien. Det är flera hundra i kön så vi beslutar att avbryta köandet och i stället gå in i den intilliggande kyrkan. Den är otroligt vacker och vi fotograferar inne i kyrkan ett tag.

Eftersom det finna massor av turister i Belém finns också MacDonalds och Starbucks i närheten. Annars ser man inte så mycket av den sortens internationella företag i Lissabon. Vi dricker kaffe på Starbucks och promenerar en stund nere vid Tejofloden.

En vakt utanför presidentens palats i Belém

Vi gjorde av med mycket pengar på gårdagens Fadobesök så vi handlar vin, ost, skinka och bröd till vårt eget nyårsfirande. Många restauranger kommer att vara stängda i eftermiddag och kväll så vi får äta på hotellrummet. Tur att vi har en Leatherman Flair...

Vi ser litet på TV från damernas 10 km i Ski de Tour. Det känns litet märkligt eftersom vi upplever att det är vår i luften. Fåglarna kvittrar och det doftar gott i regnet.

När vi äit vår nyårssupé känner vi oss (läs A-M) lite lata och därför utesluter vi nyårsfirandet nere vid Praça do Comércio. I stället går vi vid elvatiden mot mera näraliggande Praça Marquês de Pombal, ett stort torg med en staty i närheten.
Där händer ingenting, men vi ser folk som går nerför den breda avenyn ner mot centrum. Vi hänger på.

Det blir fler och fler människor och efter nästan en timmes promenad i folkströmmen är vi till slut lika fullt nere vid Praça do Comércio. Det är otroligt mycket folk där. Jag gissar på hundratusen! Fyrverkeriet är helt fantastiskt och ackompanjeras av musik genom en enorm ljudanläggning. Trots trötta ben ar vi glada att vi fått tillfälle att uppleva detta.

Lissabon, dag 2

Tisdag 30 december

Vi har bestämt att vi skall enbart skall gå idag och inte använda några allmänna kommunikationsmedel.

Vårt första mål är Campo Pequeno, Lissabons tjurfäktningsarena. Vi traskar iväg och finner torget där den skall ligga. Där finns den obligatoriska statyn, men vi hittar inte arenan. Det känns litet konstigt eftersom den lär ska dominera platsen. Det hela har förstås en enkel förklaring. Vi var inte alls på rätt plats och sökte, utan någon kilometer därifrån. Detta upptäckte vi flera dagar senare när jag studerade kartan mera noggrant.






















Gata i Lissabon, kantad av parkerade bilar. Så här ser det ut i hela staden, kuperat och knökfullt.

Efter någon timma kommer vi fram till dagens huvudattraktion, Museu Calouste Gulbenkian. Det är ett fantastiskt museum med bara vackra och intressanta föremål. Har du chansen att besöka muséet, så gör det. En stenrik oljemagnat ägnade stora delar av sitt liv till att samla dyrbarheter som han vid sin död donerade till portugisiska staten.























Kejsarinnan Katarina av Ryssland ägde denna staty av Diana, men den ansågs alltför vågad så den hamnade så småningom i Gulbenkians samlingar.

Vi besöker också den utställning av modern konst som finns där, men jag är mera förtjust än min äkta hälft som här hittar ett nytt sätt att försörja sig. "Det där kan väl vem som helst göra".
























Porträtt av författaren Fernando Pessoa

Vägen tillbaka till hotellet tar tid och är lång. I morgon tar vi nog bussen igen...

Vi går i regnet genom gatorna i närheten av hotellet. Målet är Velho Páteo de Sant`Ana, en restaurang som har uppträdanden av Fado sångare. Det är mera än kvällens mål, det är för min del hela resans höjdpunkt. Jag hörde en låt på bilradion en gång när jag åkte från Moskosel till Arvidsjaur och den talade direkt till mitt hjärta. Jag skrev upp artistens namn och började lyssna mer till musikstilen. När det förra nyåret bestämdes att vi skulle åka bort tänkte jag genast att Portugal skulle vara ett bra resmål eftersom Fado är Portugals nationalmusik.

När vi kommer fram har vi turen att få ett bord alldeles nära den lilla scenen. Vi börjar med mat, så att vi har hunnit rätt långt genom menyn när föreställningen börjar. En man spelar gitarr, en annan guitarra, ett portugisiskt stränginstrument. Tre damer och en man uppträder med pauser för mera ätande. I fadon sjunger bara en sångare åt gången, och sången framförs med stor känsla. Publiken är blandad, både turister och portugiser. Stämningen stiger allt eftersom kvällen lider. Trots att det är rätt dyrt tycker vi att det är väl värt pengarna.
























Cristiana, fadosångerska

Jag köper en CD av en av de kvinnliga sångarna efteråt. Hon heter Cristiana och jag ber att få ta ett foto av henne. Jag får väl följa hennes eventuella karriär på nätet

Lissabon, dag 1

Måndag 29 december

Hotellrummet saknar uppvärming Det är 16 grader varmt när vi stiger upp, en sovtemperatur som A-M brukar uppskatta. Dock inte denna natt. Duschen har varmt vatten och hotellets frukost är bra.























Vi tar buss 290 ner till Praça do Comércio, ett stort torg med en ryttarstaty nere vid Tejofloden. Vi planerar förresten att vänta ut det nya året här eftersom det i vår turistguide står att detta görs med fantastiska fyrverkerier. Vi får väl se...























Det regnar mest hela dagen och sikten är därför inte så bra, men vi beslutar att besöka ett par högt belägna utsiktspunkter i staden. Först promenerar vi till Sé, en katedral från 1100-talet som byggts över en moské när portugiserna erövrat Lissabon från morerna. Fyra jordskalv senare är den en blandning av olika byggnadsstilar.
















Vi fortsätter i regnet upp till Castelo São Jorge med en ”sagolik" utsikt över staden. Utsikten är vacker även i dag, men den är svår att fånga med kamera. Vi promenerade tillbaka till Praça do Comércio, och benen börjar kännas möra eftersom Lissabon är mycket kuperat.























Efter kaffe och smörgås tar vi därför spårvagn upp till nästa utsiktspunkt, Miradouro da Graça. Det var ungefär samma utsikt och samma dis så vi åkte spårvagn och sedan buss hem till hotellet.























Hotellet har ett trådlöst närverk som är gratis!!! Enda kruxet är att man måste sitta nere vid receptionen för det är ett synnerligen lokalt nät.

Jag berättar för mannen i receptionen att vi inte kan använda vår TV. Han kommer upp efter en stund och frågar efter fjärrkontrollerna till TV:n och till luftkonditioneringen. Vi har varken den ena eller den andra. De skulle vi fått vid incheckningen i går kväll. Han kommer tillbaka med två kontroller. TV:ns fungerar inte men vi kan styra TV:n manuellt. Den stora vinsten är att vi har värme eftersom luftkonditioneringen är av den sorten som både ger både kyla och värme.

Vi äter grillspett och delar på en flaska vin på en restaurang, Pepes, i närheten. Sedan tar vi en promenad runt kvarteret innan vi nattar.

Vi vänjer oss successivt med mögellukten. Den känns nu bara en stund när vi kommer in i rummet utifrån.