Söndag 4 januari
Vi tar tåget som går från stationen ett stenkast från hotellet i Lissabon. Målet är Sintra som ligger 45 minuters väg bort. Det är ett lokaltåg som går fram och tillbaka mellan dessa ändstationer. Under hela resan lämnar vi inte bebyggelsen. Man förstår att det bor 3.3 miljoner invånare i Lissabon när man räknar med förorterna. Det ligger förorter, många rätt slitna, efter hela vägen och bara höghusområden. Vi ser inga villor. Längs hela järnvägsspåret ser vi graffiti. Ofta väldigt bra.
Gatuskyltarna i Sintra är gjorda av vackert kakel
Passagerarna på pendeltåget är till stor del svarta. Jag menar mycket mörka färgade familjer. Det finns många afrikaner i Lissabon. En hel del indier träffar vi också på, men inte många andra asiater. De flesta Lissabonborna har förstås europeiskt utseende.
Fru Manilat tog detta foto från utställningen. Det kanske kan uppmuntra någon av bloggens läsare
De portugisiska kungarna hade sommarpalats i Sintra där det är svalare på sommaren. Det medförde också att de elegantare kretsarna i Lissabon också byggde sina sommarbostäder här. Staden är, som ofta i det här landet, fylld av byggnader som egentligen är storslagna, men som på grund av bristande underhåll förfallit. Några är under renovering och åter andra ser ut som nya.
Sommarnöje
Vi vandrar bort till Palácio Nacional de Sintra, det kungliga palatset. Det är också gratis under samma tid, men vi måste stå i kö för biljetter som är gratis, och två personer står och river dem vid ingången. Jag får inte någon lust att vara slottsherre efter rundturen. Stenhus med tjocka murar och dålig uppvärmning verkar avskräckande nu i januari, men det användes förstås under sommaren då hettan kanske var ett större problem.
Palácio Nacional de Sintra uppfördes i slutet av 1300-talet och har sedan byggts ut många gånger i olika stilar.
Vi äter indiskt till lunch och handlar bröd och ost till middag.
Gatuskyltarna i Sintra är gjorda av vackert kakel
Passagerarna på pendeltåget är till stor del svarta. Jag menar mycket mörka färgade familjer. Det finns många afrikaner i Lissabon. En hel del indier träffar vi också på, men inte många andra asiater. De flesta Lissabonborna har förstås europeiskt utseende.
Tåget når Sintra efter 45 minuter och vi går bort till Museo de Arte Moderna. Söndagar mellan 10 och 2 kostar det inget att besöka museet vilket passar oss bra. Det är två bra fotoutställningar den här helgen med meterstora bilder.
Fru Manilat tog detta foto från utställningen. Det kanske kan uppmuntra någon av bloggens läsare
De portugisiska kungarna hade sommarpalats i Sintra där det är svalare på sommaren. Det medförde också att de elegantare kretsarna i Lissabon också byggde sina sommarbostäder här. Staden är, som ofta i det här landet, fylld av byggnader som egentligen är storslagna, men som på grund av bristande underhåll förfallit. Några är under renovering och åter andra ser ut som nya.
Sommarnöje
Vi vandrar bort till Palácio Nacional de Sintra, det kungliga palatset. Det är också gratis under samma tid, men vi måste stå i kö för biljetter som är gratis, och två personer står och river dem vid ingången. Jag får inte någon lust att vara slottsherre efter rundturen. Stenhus med tjocka murar och dålig uppvärmning verkar avskräckande nu i januari, men det användes förstås under sommaren då hettan kanske var ett större problem.
Palácio Nacional de Sintra uppfördes i slutet av 1300-talet och har sedan byggts ut många gånger i olika stilar.
Vi äter indiskt till lunch och handlar bröd och ost till middag.
%20(1).jpg)
5 kommentarer:
Doktor Miguel Bombarda var psykiater och republikan. Han var en av ledarna för den revolt som ledde till att monarkin störtades och republik instiftades i Portugal 1910 men sköts bara ett par dagar innan själva revolten och fick aldrig uppleva republiken. Vet inte om han semestrade i Sintra någon gång, men många portugisiska städer håller sig med en gata uppkallad efter honom.
annannan:
Tack för att du berättade om gatuskylten som jag fotade utan att ha en aning om vem gatan är uppkallad efter.
Läser och ler.
Smajlar stort ibland.
Hälsa fru Manilat att jag beundrar hennes blick för Konsten ..-)
Typiskt karlar, att våndas så som han på bilden gör, inför att äta lite frukt och grönt.
Fyndigt Rutan, fyndigt!
Skicka en kommentar