Flygbussen från Bangkoks flygplats Suvarnabhumi stannar vid Victory Monument som den skall. En oväntad syn möter oss. Vid trottoarkanten står kravallstaket i en lång rad. För var tionde meter, ute på gatan står också poliser och på andra sidan finns tusentals ungdomar utrustade med gevär och pistoler, Vattengevär och vattenpistoler. Det är Songkran, det gamla nyåret som firas.
Jag är på väg mot det hotell som jag bokat mitt på Khao San Road, och jag bär på den stora ryggsäcken med kläder och annat som behövs under en tripp på sex veckor, och den lilla dagturssäcken där jag är mera rädd om innehållet. Där har jag min lilla bärbara dator och två kameror och jag har också stoppat i mobiltelefonen eftersom jag misstänkte att jag skulle kunna bli blöt.
Det hela börjar fint. Jag går utanför staketet, på polissidan, men så snart jag viker in på trottoaren så börjar det med ett bakhåll där jag blir skjuten i ryggen. Nästa sak som händer är att jag får en ung flickas hand på kinden när hon går förbi. Jag är grå av krita och ju närmare hotellet jag kommer desto blötare blir jag. Många nöjer sig inte med vattenpistoler utan tar till det stora artilleriet med vattenskopor och tom. hinkar. Effektivast är vatten med isbitar. Lyckligtvis håller temperaturen i luftensig vid 35-gradersstrecket.
Jag måste ta det litet lugnt och titta upp på skyltarna som det finns massor av för att hitta till Center Point Plaza and Hotel. Jag checkar in och känner att jag måste äta något. Jag har tidigare ätit på en indisk restaurang som lagat utsökt mat på samma sida av gatan, inte särskilt långt borta så jag behåller mina kläder på när jag går dit. Det är inte möjligt att bli blötare, men jag får nu uppleva isbitar innanför skjortan.
Restaurangen är stängd under högtiden så jag går på hotellets mera mediokra variant. Den är dessutom relativt dyr, men jag kanske blir fånge här på hotellet och stamkund hos dem…
5 kommentarer:
Men ååå, så roligt att få följa din resa så här .., i alla fall så länge det nu är möjligt!
Vill du veta hur det är i Ystad idag?
Jo, strålande sol .., motvind vart man än cyklar nästan och när jag väl kom till småbåtshamnen och skulle ta en helt underbar bild, då hade jag glömt minneskortet hemma.
Nu är det blodpuddning som gäller och sallad.
Och vatten.
Hälsa Bangkok från mig!
Tänk, att en människa från Malå kunde känna sig så hemma där!
Hej på plats på Khao San!
Först.... vinka från mig!!!
Vi bodde någonstans mitt på gatan.... bra förklaring va?
Kommer ihåg templet i ena ändan av gatan. På den tiden rofyllt.
Kommer ihåg vägen ner till floden som var så annorlunda jämfört med första o senaste besöket.
Börjar längta ut... och det sa bli av! Framöver :-))
Ha så mysigt och hoppas isbitarna avtar!
Turtlan
Take care.
Här i Dalarna är det gråkallt. Den mesta snön har regnat bort. Skitiga snöhögar överallt. Idag har vårbudgeten presenterats. (Oj, så kul!) Ha det bra därborta! Din dagbok är det närmaste jag kommer Bangkok. Någongång.
Elisabet; Tack, sommaren här är väl nästan övermogen. Se upp för bloddopning. Bangkok hälsar tillbaka tror jag. Jag är inte så kunnig i thai.
Turtlegirl; jag besökte templet i änden på gatan idag. Dessutom besökte jag ett tempel i närheten som är ännu vackrare och mera fridfullt med kanaler och grönska. Man hör knappast stadens brus där inne. Det heter Wat Bowonniwet och är också ett Buddhistiskt universitet.
hazelisles; Thanks. I know that Google translation is bad so I guess you will have a very special version on my diary ;-)
Lifeblog; Jag är glad att kunna ge dig en aning om vad Bangkok och Sydostasien är. Trots hettan längtar jag inte tillbaka till snöhögarna (ännu).
Skicka en kommentar