18 april, Bangkok

Det har gått fyra år sedan besökte jag Bangkok förra gången. Jag bodde då på en gata nära Khao San Rd, och besökte förstås KSR. Mycket har hänt på den tiden.

Allt har fördubblats på dessa fyra år. Det finns en ATM, uttagsautomat för pengar, vart du än vänder dig. I det hotell som jag bor i finns det en ATM ett par meter från entrén och en från en annan bank strax utanför på gatan. Det är inte mera än fem – sex meter mellan dem. Detsamma gäller för absolut allt. Jag har sett tre SevenEleven-butiker, men jag handlar på en annan med samma sortiment och storlek strax bredvid hotellet.

Stånden som säljer kläder och allt annat, täckte tidigare absolut hela trottoarerna så nu finns det en rad till på båda sidorna av gatan, men utanför den som fanns tidigare. Du kan fläta håret i rastafrisyr överallt, tatuerare finns hur många som helst, tom. i min hotelllobby, du finner otaliga Internetcaféer, restauranger, barer, massageställen, skräddare, silversmeder…

Ljudnivån är minst sagt hög. En kväll när jag äter middag utbryter ett musikkrig mellan den restaurang jag äter på och den mitt emot. Båda har bestämt sig för att överrösta varandra och båda vinner. I hotellet finns en restaurang en trappa upp från mitt rum som spelar levande musik varje kväll. Den slutar först vid tvåtiden på natten.

På gatan ropar alla "Hello, Where are you going, sir? Taxi? Tuc-tuc?" Dessutom hör jag ständigt, i lägre ton, "You want a girl, Sir"

Jag har inte nämnt resebyråerna som är otaliga och ökända. Det finns förstås en sådan i min hotelllobby. Jag besöker den på morgonen för att få tips om vart jag kan ta vägen i ett par dagar för att slippa larmet och stressen. Sedan går jag tvärsöver gatan till nästa för att höra vad de erbjuder. Jag får en resa t.o.r. till ön Koh Samet med luftkonditionerad buss och båtresa för ungefär halva priset mot första stället. Jag slår till, väl medveten om att chansen att den billigare resan också riskerar att vara sämre. Det lär inte vara något problem att skaffa boende eftersom det inte är högsäsong här. Jag åker i morgon så jag gissar att mitt nästa inlägg kommer tidigast om några dagar.

Jag stannar på ett ställe för massage och skönhetsvård och tar pedikyr. Det låter väl inte så manligt, men jag får mina förhårdnader på fötterna borthyvlade. Jag älskar att kunna gå med sandaler utan strumpor. Det är en av de saker som är mest positivt med värmen.

Detta sker på en gata som heter Soi Ram Buttri, och som ligger strax i närheten av KSR och den påminner om hur KSR såg ut förr i tiden, lugna matställen små och större värdshus, skräddare osv. Jag pratar en stund med en kvinna från Burma som arbetar på en restaurang längs Soi Ram Buttri, och hon säger att KSR är Crazy. Jag tycker att det är rätt ord.

Jag kan inte längre rekommendera Khao San Road. Den har gått ”over the top”, men om du inte väntar alltför länge verkar Soi Ram Buttri vara ett bra alternativ. Dagens fotografi kommer från den senare.