16 april, Bangkok

Förhållanden ändras snabbt. Efter en natt med högtalarmusik och skrik lugnar allt ner sig mot morgonsidan. När jag kommer ut på gatan vid halvsjutiden råder lugnet. Nästan alla spår av gårdagens firande är borta. Ett sextiotal personer iförda gula västar, av samma typ som motionärer i Sverige använder, håller på att, med hjälp av vattenslangar och sopar, förflytta leran/gipset till stadens avloppssysten. Allt skräp är hopsamlat och sopsäckar står överallt. Det som inte rymts i säckar finns staplat i travar på trottoaren. Uppe på en sådan hög ligger en ung man och sover.

Uppgiften för dagen är att skaffa solglasögon. Jag har lärt mig att man alltid skall kräva att en taxichaufför använder sin taxameter när man skall åka med en sådan. Jag säger därför ”meter” när jag första gånger möter ”Taxi Sir?” När jag förklarar att jag skall till MBK, ett stort varuhus i Bangkok, så säger han ”200 Bath”. Sällan, tänker jag. Jag har varit med förr. Därför går jag till nästa, och samma procedur upprepar sig. Jag försöker med en tredje, fjärde och femte med samma resultat. Jag går då ut till en tvärgata och där händer samma sak, ingen går med på att använda taxameter. Till slut ger jag upp. För 150 Bath åker jag med en chaufför som förklarar att jag är en ”Farang” och faranger åker till fast (dyrt) pris medan thailändare får använda taxametern.

Det visar sig, när jag frågar hos olika optiker, att det tar en vecka att skaffa fram glas till bifokala solglasögon. Den enda plan som jag hittills gjort spricker därför. Jag kan inte åka mot gränsen till Kambodja på söndag som planerat var utan det kan ske först på onsdag om jag vill ha mina solglasögon med mig på resan. Jag står inte ut med hettan i Bangkok så jag får hitta på något annat.
Vi får väl se vad det blir.