26 april, Siem Reap

Soluppgång över Angkor Wat

Jag har inte skrivit något om hur jag bor här i Siem Reap. Det skulle kunna skada min strapatsimage. Ett alldeles nybyggt hotell, tre månader gammalt med egen toa, varmt och kallt vatten, aircondition, kylskåp, tv med flera kanaler än jag har hemma. Alla rum ligger i markplan runt en fantastisk trädgård med kokospalmer och bananträd. Närmaste trafikerade gata ligger utom hörhåll men läget är ändå centralt i staden. Man kan höra tuppar gala, men bara när man öppnar dörren, och det gör man inte gärna. Hettan kan förstöra den goda svalkan. Därför skriver jag inget om detta.

Folk som har tvättinrättningar här i staden tar inte betalt per plagg som man ofta gör. Här får man betala per kilo. Det är en klok uträkning av dem. En t-shirt räcker oftast en halv dag när man är ute. Sedan är den dyblöt. När man bär sina kläder till tvätten väger kläderna dubbelt så mycket som när man hämtar dem.

Under kvällen och natten regnar det. Jag vaknar och tänker att det nog inte blir något tempelbesök, men när väckarklockan ringer har regnet upphört. Halv sex åker Roy och jag iväg i mörkret. Trots att jag åker i t-shirt så känns luften varm.

Molnen från nattens regn finns ännu kvar så vi får inte bevittna någon spektakulär soluppgång. Vi, det är ett hundratal personer utrustade med kameror. Japaner och koreaner har stora stativ, tunga kameraväskor och långa objektiv. Sedan finns det hela skalan ner till en engelsk flicka som fotograferar med sin mobiltelefon.

Det är tredje dagen av tempelskådande och en viss mättnad infinner sig. Trots att Angkor Wat är världens största religiösa monument blir jag inte lika imponerad som av det tempel jag såg först, Bayon. Visst är det storslaget, men jag saknar de vackra detaljerna jag sett i andra, mindre, tempel.Om jag sett Angkor Wat första dagen kan intrycket ha varit annorlunda.

Jag äter frukost vid Angkor Wat och träffar där en flicka från England och en från Polen som bor på ett billigare Guesthouse som de rekommenderar. Det ligger nästan lika centralt i staden men kostar hälften.

Efter Angkor Wat avverkar vi de sista tre templen som ligger någon mil utanför staden. Det är de första templen som inte är varken stora eller särskilt vackert utsmyckade, men de är ändå vackra.

Vid två av templen står föräldralösa barn och delar ut informationsblad om de barnhem som de bor på och där de får gå i skola. De lär sig också engelska. Det ena barnhemmet har 29 barn och det andra 59 barn som tas om hand av två olika politiskt och religiöst oberoende hjälporganisationer.

Det är rörande att träffa barnen och inse att de bara kan klara sig med andra människors hjälp. Skillnaden mellan den verklighet de lever i och det sociala skyddsnät vi har i vårt land är himmelsvid.