30 april, Siem Reap – Battambang

Femårig flicka som aldrig sett så konstiga, vita människor förut
Jag har aldrig sett så många bilar av märket Lexus som jag gör här. För de oinvigda kan jag berätta att det är en japansk lyxbil som är relativt ovanlig i Sverige. Folk på gatan säger att det beror på korruptionen. Ingen tjänsteman inom stat eller annan förvaltning har sådan lön att det skulle räcka till en sådan bil, men många av dem har uppenbarligen råd att köpa dem.

Vanligt folk i Kambodja har ännu inte råd att köpa en moped/motorcykel. Det som för gemene man är vanligt i Vietnam och Thailand är fortfarande en dröm för kambodjanerna.

Det finns en bokhandel på Bar Street som inte går av för hackor. Jag frågar en flicka med riktiga bibliotekarieglasögon om de har någon bok på svenska. Här säger hon och visar på tre hyllplan med svenska pocketböcker. Vid närmare beskådande är alla begagnade. Om någon lämnar eller glömmer en bok på något av stadens boenden säljs de hit. Jag passar på att byta in en bok ur Damernas detektivbyrå-serien mor en Kajsa Ingemarsson. Jag får en och en halv dollar för min bok medan Kajsa kostar sex. Det känns ändå bra för Kajsa är tjockare så den kommer att räcka flera dagar.

Jag frågar också flickan, dum som jag är, hur hon kan veta på vilket språk boken är skriven. Jag tänker att det måste vara svårt att skilja på t.ex. svenska och norska. Det är lätt berättar hon och pekar på ISBN-numret där de första två siffrorna, 91, avslöjar att boken är på svenska.

Nattvakten sitter på sin stol framför grinden och sover. Han vaknar inte förrän flickan som kommer med dagens bröd puffar i honom. Han hörde varken att grinden öppnades eller ljudet av motorcykeln. Jag sitter på en stol i uterestaurangen och väntar.

När minibussen kommer är klockan sex och det har det börjat ljusna. Jag är den som blir först hämtad. Sedan åker den runt och hämtar upp de som skall åka med båten till Battambang. Det är bara ungdomar förutom mig, och på inget ställe är de klara när de hämtas. Det tar närmare en timma och den sista killen, en ung holländare, ligger i sängen och sover när han skall åka. När han kommer säger han ”Ursäkta att jag kommer sent, och efter en stund, ”Jag är full, men inte jättefull”. Innan båtturen är över har han till lyckats bli det. Ändå hör jag hur några ungdomar diskuterar hur dåliga kambodjanerna är på att passa tider. Jag säger inget, men ler i mjugg.

Båten ser inte förtroendeingivande ut och fast jag letar kan jag inte se några flytvästar. Vi sitter på längsgående bänkar mitt emot varandra och båten är kanske en och en halv meter bred men lång och rank. Vi är sexton som startar resan. De flesta utlänningar, men några kambodjaner åker också, kvinnor och barn.

Först åker vi över Tonlé Sap Lake. Vi passerar den flytande byn Chong Kneas som flyttar omkring beroende på vattenståndet. Sedan fortsätter vi över sjön mot norra änden där vi sedan följer floden Stung Sangker fram till slutmålet Battambang.

Floden rinner lugnt och stilla genom byar där husen ligger på ömse sidor, byggda på pålar. Det är mycket vackert, och intressant att kunna se hur folk bor och vad de håller på med. Vi åkte nästan fem timmar innan vi passerade under den första bron. Det säger mycket om hur dåligt vägnätet är utbyggt i Kambodja. Jag tar en massa fotografier.

Med på båten finns en mamma med två barn, en pojke på sju år och en flicka på fem år. Åldersinformationen hämtas in med teckenspråk. Flickan har aldrig sett några vita personer tidigare, och de första timmarna stirrar hon oavvänt på oss. Till slut blir hon så nyfiken att hon snabbt måste känna på huden på mitt knä. Hur kan något kännas som ser så konstigt ut?

När vi närmar oss staden blir floden mer och mer förorenad av allt möjligt som flyter på vattnet. Det senaste otyget här är formar i frigolit som gatustånden serverar mat i. De är osänkbara.

Jag försöker få ett hotell med wifi, men lyckas inte. Om jag lyckas sända detta på Valborgsmässoafton så kanske jag har hittat något Internetcafé. Valborgsmässoafton och ”Vintern ra…” verkar väldigt avlägset.