Idag blir jag utsatt för två nya varianter av bedrägeriförsök. På det stora varuhuset Emporium möter jag på väg uppför rulltrappan en man på väg ner för rulltrappan bredvid som lyser upp och ropar på engelska: ”Hej, vad kul att se dig igen. Vi träffades på flygplatsen. Stanna så kommer jag upp”. Jag stannar och han kommer upp. Med sig har han en leende kvinna som han presenterar som sin syster. ”Vi träffades på flygplatsen. Stämplarna! Kommer du inte ihåg?” Det gör jag inte. ”Du kommer ju från Tyskland”. När jag berättar att jag kommer från Sverige så inträffar en sällsynt slump. ”Sverige… Stockholm… Malmö…, min dotter skall just flytta till Malmö. Skulle inte du kunna träffa henne och tala med henne om Sverige. Du behöver bara offra fyrtio minuter och du måste tala mycket långsamt”. Systern står bredvid och ler så vackert som bara en thailändska kan och nickar uppmuntrande. Jag känner instinktivt att dottern och Malmö kommer alltför lägligt för att det skall vara en slump, och jag vill inte utsätta mig för fortsättningen av bedrägeriförsöket, men det skulle vara intressant att veta hur fortsättningen ser ut. Jag säger nej tack och vandrar vidare.
Ett par timmar senare kommer en kvinna upp bakom mig när jag går på varuhuset MBK där jag försöker köpa en t-shirt som är tillräckligt stor. Thailändarna är mindre än ”traditionellt byggda” svensk män. Nåväl, hon tar mig på underarmen och säger, också på engelska: ”Så vit du är!” Är det bra eller dåligt? svarar jag. Hon svarar inte utan frågar var jag kommer från. Jag svarar Sverige, och frågar var hon kommer ifrån. Hon kommer från Filippinerna, och hon har en kusin som flyttat till Sverige. Skulle jag kunna tänka mig att träffa henne så att vi får talas vid? Det kan jag inte, men jag är nyfiken på vad fortsättningen skulle vara. Någon som vet eller anar?
Jag ägnade dagen åt att transportera mig med andra transportmedel än taxi idag. Först promenerade jag till floden Chao Phraya som slingrar sig genom Bangkok. Där löste jag en båtbiljett för motsvarande fyra kronor och åkte på den svalkande floden i en av de öppna båtarna med tak som trafikerar den. Jag steg av vid Centralpiren som också är slutstation för BTS, Bangkoks spårbundna vagnar som färdas uppe på pelare ovanför de vanliga gatorna. Vagnarna är luftkonditionerade och moderna. Dyraste biljetten för en enkelresa är tio kronor, en kostnad som är alltför hög för de flesta bangkokborna så det är inte speciellt fullt i vagnarna. Jag åket till varuhuset Emporium som var alltför dyrt för min smak så jag åkte tillbaka till MBK där jag fann ett per tillräckligt stora tröjor. När jag sedan tog flodbåten tillbaka missade jag bryggan som jag skulle stiga av vid, så jag kom en bra bit längre upp efter floden. Det gjorde att jag åkte sista biten med en Tuk-Tuk. Det blev i alla fall ingen taxiresa.
2 kommentarer:
Oj, det hade jag inte förväntat mig ..., thailändare lär ju vara så otroligt ärliga?
Det är sju år sedan jag var i Bangkok .., kanske har mycket ändrats sedan dess ..?
Elisabet, jag tror inte att att folk i allmänhet har förändrat sig. Det finns alltid människor som försöker hitta sätt att fixa pengar på ett oärligt sätt.
Jag ser väl godtrogen ut.
Skicka en kommentar