21 april, Koh Samet – Bangkok

Vill ni veta hur solhattsmodet är i Thailand för närvarande (april -09)? I Bangkok märkte jag att folk har slutat att bära huvudbonad. Även mitt på dagen, och mitt på gatan, går folk barhuvade. Jag har en variant av skrynklig solhatt för herrar som varit standardutrustning hos svensk män under semestrar de senaste tjugo åren. Nu går det inte ens att finna en sådan på KSR. Det som finns är cowboyhattar och stråhattar och de bärs av de thailändska flickorna.

Här på Koh Samet är det likadant. Försäljare som vandrar hela dagarna på stranden skyddar naturligtvis sitt huvud. Övriga är utan. I stället är ”alla” tatuerade. Jag funderar om jag skall lämna min hatt någonstans och i stället skaffa mig en vacker tatuering…

Jag skall åka med färjan från piren klockan 12.00 och jag bör vara där 20 minuter innan den avgår. Därför checkar jag ut i god tid, och får skjuts med en tjej som jobbar på den restaurang jag oftast ätit på. Hon kör den lilla mopeden på ett förtjänstfullt sätt, men med en äldre herre med trivselvikt och två ryggsäckar bottnar fjädringen ofta på den gropiga vägen.

När jag kommer fram till piren visar jag biljetten för någon som ber om det och så ropar han: Skynda, det är båt nr 12 och den håller på att avgå! Jag skyndar mig fram till båten, klättrar ner och så bär det av.

Jag kommer en dryg timma för tidigt till bussen som skall ta mig tillbaka till Bangkok. Efter litet letande förstår jag att bussen skall avgå från resebyrån dit vi kom häromdagen. Jag passar på och frågar kvinnan där om vi skall åka med en minibuss eller med en stor som vid nerresan. Då avslöjar hon hemligheten med det lägre priset. Jag vet inte än, säger hon. Det beror på om de har plats på den stora bussen och så beror det på hur många som ska resa.

Jag förstår ännu bättre när klockan blir halv två och vi skall ge oss iväg. En man går före och jag följer med till en resebyrå på en annan gata där vi sitter och väntar. Efter ett tag kommer en grabb och leder den något större skocken till en tredje resebyrån vägg i vägg med den första. När ett par tillkommit från annat håll så är bussen full, och vi kör iväg. Till Bangkoks flygplats visar det sig. Sedan blir det KSR. Man samarbetar alltså mellan olika researrangörer och pusslar ihop varje avgång för sig. Därför lämnar man också svävande tidsuppgifter. Om du betalar det dyrare priset för resan kommer du också fram enligt tidtabellen…, tror jag.

I Bangkok hämtar jag mina nya solglasögon och nu ser jag så hård ut i dem att jag funderar på att komplettera tatueringen med skägg och hästsvans och sedan söka medlemskap i någon änglaförening.