20 april, Koh Samet

Jag är nog ingen sol- och badmänniska.

Koh Samet är helt underbart vackert. Bländande vit sandstrand, här hade jag verkligen behövt de solglasögon som jag väntar på, turkosfärgat, klart, varmt vatten. Skuggande träd, solstolar under parasoller, Små thailändare som går omkring på stranden och säljer frukt och kokosnötter.

Högtalarna på strandrestaurangerna spelar lågmäld stilla thaipopmusik. Priserna på både mat och dryck är med svenska mått mätt billiga. Ölen är väl kyld. Du kan få massage för en billig penning i skuggan under något träd.

Men, för den som inte uppskattar att steka sig på stranden, eftersom bara den röda färgen visar sig, inte den eftersträvansvärda bruna, räcker det med ett par dagar. Vilken tur att jag just skall stanna så länge.

Jag har reflekterat över varför lugnet och ron inte tilltalar mig så mycket. Det kan vara så att den som har folk runt sig dagarna i ända kan ha ett behov av lugn och ro. Jag lider snarare av brist på intryck under normala omständigheter och behöver därför fylla på med nya intryck. Rätt ofta känner jag att ”nu kan jag det här” när jag är ute och reser och då vill jag gärna flytta på mig och se och uppleva något nytt. Jag är dock inte någon rastlös människa under normala förhållanden, men jag fungerar så här när jag reser.

Har ni samma problem med städpersonal som jag? Jag råkar ständigt ut för att hindra dem från att göra sitt jobb. Så var det idag. Jag ser att de är bara ett par dörrar bor med sin vagn. Så bra tänker jag, då sätter jag mig här i skuggan under träden och väntar. Jag sitter någon timma, köper en kokosnöt med sugrör och tittar på folk. Jag vågar tom ta av mig skjortan.

Så går jag tillbaka till bungalowen. Ingen har varit där. Då tar jag en promenad längs stranden och eftersom det nu blivit lunchtid beställer jag mat och en flaska vatten, 75 cl. Jag tar det mycket lugnt, äter upp all mat och dricker ur flaskan innan jag går tillbaka. Solen står nu rakt upp och det känns som om det är dags för en liten siesta.

Ingen har städat så jag förstår att bungalowen inte kommer att städas alls. Det har hänt förr. Jag lägger mig nästan naken uppe på sängen och blundar i en minut. Då knackar det på dörren. Städningspatrullen kom. På andra platser har det hänt att städpersonalen väntat och inte sagt till att de behövt städa och jag har fått påstötningar från ledningen att jag måste ge personalen möjlighet att utföra sitt arbete. Men det är ju det jag försöker ge dem.