22 april, Bangkok - Aranya Prathet

I Sverige bör ägg förvaras i kylskåp. Här är det minst 35 grader varmt.

Jag äter frukost på den dygnetruntöppna restaurangen som ligger tvärs över gatan från hotellet. Trots att klockan är strax efter sju på morgonen finns en hel del människor där. Många börjar med dagens första öl, och någon håller på med gårdagens sista. Det finns ett flertal av den sortens flickor som inte funnits där förut, dvs. förr fanns de inte utan manligt sällskap. Nu sitter de där och söker sådant. Det tillhör den förändring/försämring jag skrivit om tidigare.

Jag förhandlar ner taxipriset till Bangkoks norra busstation, Mo Chit till hälften av utgångspriset. Mo Chit är en jättelik busstation med mängder av biljettluckor. En för varje linje, och ibland fler,en för de luftkonditionerade bussarna och en för de som kör med öppna sidorutor. Jag frågar mig fram till lucka 22 och köper en biljett för en femtiolapp till Aranya Prathet. Bussen går först efter en halvtimma och jag är den enda farangen inne i väntsalen. När bussen avgår dyker dock några till upp.

Jag får sitta ensam ett par timmar, med så får jag sällskap av en kvinna med en liten tös. Så småningom börjar hon försiktigt tilltala mig på engelska. Det visar sig att hon är lärare och har läst engelska. Hennes uttal och förmåga att förstå min engelska är inte så bra, så samtalet blir litet stapplande. Det kan ju finnas ett par orsaker till att hon inte förstår så bra, men det är rätt typiskt för de som läst engelska i Thailand. De läser och skriver engelska jättebra, men resten har sina brister.

Jag lämnar mitt visitkort med e-postadress, jag använder visitkort utomlands, och hon lovar att skriva. Till de lärare som läser detta; hon berättar att hon har en och en halv månads sommarlov, och nu reser hon hem till sina föräldrar med sin lilla dotter för att hjälpa dem. Dottern är fyra år och har nog aldrig suttit så nära en farang tidigare. Hon vänder bort sitt ansikte när jag tittar på henne och håller hårt i sin mamma. När vi kommer fram till Aranya Prathet så har hon tinat upp och vinkar och säger Bye, bye.

Det är hett! Jag tar en tuc-tuc till ett hotell som jag läste om på Internet i går. Jag var nog inte den enda som läst om det eftersom det var fullbokat. De skickar mig vidare till Market Hotel där jag hyr ett stort ac-rum för en hundring. De serverar mat också så jag när jag äter upptäcker jag att hotellet har wifi. Det torde innebära att jag kan skicka dagens rapport i rätt tid.

Jag promenerar litet på stan men det är alltför hett för att företa sig något. Jag får lita på guidebokens omdöme att den ändå inte är något att se.