14 maj, torsdag, Kampot

Barn som badar i floden Prek Kampong utanför Kampot i Kambodja

Eftersom besöket till Bokor Hill Station går i stöpet besluta jag att ta en båttur på floden Kampong Bay River som rinner genom staden. Passagerarna på denna kvällstur som startar vid tretiden är förutom jag själv två finska unga män som är ute på en ettårig långresa i Asien.

Vi åker i en träbåt med ett tak av blad över mittersta delen av båten. Det är inte så hett idag och vi åker nedströms. Stränderna består till största delen av djungel. Närmast staden finns några riktiga lyxvillor som säkert ägs av rika människor från Phnom Penh, annars bryta djungeln bara av små hyddor på pålar som står i strandkanten. Dagens slut närmar sig och kambodjaner i alla åldrar sitter där i svalkan från floden och inväntar mörkret.

Vi kommer till en restaurang i strandkanten på ett ställe som vi uppfattar som ren djungel. Den drivs av två tyskar och där spelas lugn västerländsk pop från jättehögtalare och det finns Internetuppkoppling så platsen är nog mera centralt belägen än det verkar från floden.

Vi äter där och tar ett par öl innan båten vänder tillbaka till staden. Då är det redan beckmörkt ute, men stadens lampor reflekteras inbjudande i vattnet.

Mr Ing Khang svänger in framför hotellet precis klockan åtta på morgonen. Vi åker iväg på hans moped på väg mot en pepparfarm. På vägen passerar vi infarten till den skola där han undervisar i engelska med elever i högstadieåldern. För detta har han 65 dollar i månaden. Den lönen kan han inte försörja sin familj på. Därför jobbar han extra som motorcykelguide i Kampot. Andra lärare drygar ut sin lön med att sälja choklad till eleverna eller så säljer de skrivpapper.

Hans stora dröm är att kunna skaffa sig en bil, men körkortet kostar 2 300 dollar och en mycket begagnad bil ungefär lika mycket. När han blir sextio, om elva år, så blir han pensionär med en pension som ligger under tio dollar.

Han uppmanar sina fem barn att inte bli lärare. Försök att få anställning hos något bolag, inte hos en offentlig arbetsgivare, säger han till dem.

Pepparfarmen är inte mycket att se. Pepparbuskar som stagas upp av störar. Jag köper en liten påse för tre dollar, vilket är hutlöst dyrt. Peppar från Kampot anses vara världens finaste, så vi får väl bedöma kvaliteten hemma i pepparkvarnen.

Vi fortsätter mot Kep. Man ser spår av många jättestora sommarvillor som bombades sönder av de Röda Khmererna. Inte en enda undgick förstörelsen utom kungens palats som klarade sig med mindre skador. Palatset är inte så stort men ligger oändligt vackert med utsikt över havet och mot ön Phu Quoc som Vietnameserna erövrat från Kambodja.

En minister i den nuvarande regeringen har byggt en ny, kolossal sommarvilla, och det byggs för fullt i Kep, så förutsättningarna är stora att det blir en ny storhetstid för staden.