7 maj, torsdag, Phnom Penh

Detalj av en målning som finns på insidan av muren runt Silverpagodan

I Phnom Penh finns en mängd restauranger. Jag äter på Friends, alldeles nära hotellet som drivs som en restaurangskola där före detta gatubarn får arbetslivserfarenhet. Jag räknar till fjorton personer i den ganska lilla lokalen och jag får en förstklassig restaurangupplevelse.

I dörren tas jag emot av flera elever som pressar handflatorna mot varandra och hälsar mig välkommen. Sedan kommer meny direkt, ett glas med isvatten, allt sker snabbt och elegant. Maten är vällagad och kommer fort. Alla ser glada ut och killen som serverar mig kommer att lyckas med sitt jobb, det är jag övertygad om.

Eleverna har tröjor med texten elever medan lärarna har likadana med lärare på. Maten är kanske några dollar dyrare än ute på gatan, men det är väl värt mellanskillnaden. Jag frågar lärarna om eleverna får jobb efter utbildningen och alla får det. En del hinner inte ens avsluta den.

På morgonen tar jag på mig den enda långärmade skjortan jag har med mig. Jag skall besöka kungen, eller åtminstone hans palats och klädkoden där är långärmat.

Först besöker jag Nationalmuseet. I min guidebok står det att man måste betala ett par dollar extra för att få fotografera inom museet och det skulle jag med glädje ha gjort. Det visa sig tyvärr att all fotografering är förbjuden inomhus.

Det är verkligen synd för där finns helt fantastiskt vackra statyer från Khmerkulturen. Det anses vara den bästa samlingen i världen och jag är djupt imponerad av de konstverk som skapades i den kulturen. Tyvärr gick ovärderliga skatter tillspillo när de Röda Khmererna förstörde dem.

Museet byggdes runt 1920 och består av fyra hopbyggda paviljonger runt en vacker trädgård. Resten av utställningarna håller väl inte så speciellt hög klass, men statyerna…

Granne med Nationalmuseet ligger det kungliga palatset. Kambodja är alltså, liksom Sverige, ett kungarike.

Porträtt av förra kungen, Sihanouk och hans drottning finns på väggarna på många ställen i Kambodja. De hänger högt uppe på väggen bakom receptionen på Her Royal Highness Hotel där jag bor. Sihanouk och hans drottning bor i Peking. Han ställde sig på samma sida som Röda Khmererna och har i omgångar varit kung, alternativt politiker. Den som är intresserad av hans levnad kan läsa mer här.

Hans son Norodom Sihamoni är kung nu, men ingen tycks bry sig så mycket om honom. Han är inte gift och chansen att han skall föra blodslinjen vidare är inte så stor. Rykten går att han inte är så intresserad av kvinnor.

Vissa delar av palatset visas upp. Det är otroligt vackra byggnader från utsidan och påminner en hel del om det kungliga palatset i grannlandet Thailand. Det råder fotoförbud inomhus även här.

Jag besöker tronsalen som används för kröningar och som är den plats där kungen tar emot ambassadörer från andra länder. Tänk dig en stor, vacker sal med en tron längst inne, i rött och guld, som har en rad fönster på vardera sidan med fönsterluckor som kan stängas, men utan fönsterrutor. Kortsidan som är motsatt tronen är öppen.

På något sätt påminner det om en svensk sommarrestaurang, men eftersom det är ständig sommar här så behöver man inte kunna stänga om sig.

Buddhisttemplet innanför palatsets murar kallas för Silverpagodan eftersom golvet är täckt med silverplattor. Varje platta väger ett kilo och det behövs 5 000 stycken för att täcka golvet. Nära dörren är några kvadratmeter synliga. Övriga ligger under tjocka röda mattor.

Det här är en av de få platserna i Kambodja där man kan se de juvelprydda föremål som finns kvar från Khmertiden. Längst framme står en Buddhastaty, gjord i guld, i naturlig storlek. Statyn väger 90 kg och är prydd med 9 584 diamanter, varav en är i storleken 25 karat.