17 maj 2009, Sihanoukville

Huvudstupa pojke i Sihanoukville, Kambodja

Jag förstår att jag börjar se väldigt sliten ut efter allt resande. I kväll tycker en rad tuc-tucförare att jag behöver massage. En speciell variant som heter ”Lady Massage?”I själva verket har jag tagit det väldigt lugnt på sista tiden och känner mig rätt utvilad.

En man på restaurangen tvärs över gatan tror också att jag är rökare. Jag har varit, men jag slutade 1971 så röklukten har säkert försvunnit. Ändå säger mannen till mig:” Om du önskar röka har jag allt”. Jag vet att ett paket inhemska cigaretter kostar cirka tre kronor. Men har jag slutat så har jag, även om det är billigt.

Men det vore dumt att inte ta varningstecknen på allvar så jag lägger mig extra tidigt.

Jag vandrar på den tomma stranden på morgonen innan det är fullt med folk. Allt är förvånansvärt enkelt. Många barer och restauranger heter något på ”schack”, skjul på engelska, och de gör skäl för namnet. De enda människor som finns på stranden är kambodjaner. Barangerna sover fortfarande.

Jag har beslutat att flytta till en annan del av staden. Platsen har flera namn, Victory Hill och Weather Station Hill är ett par av dem. När den första backpackervågen sköljde över staden var det hit de sökte sig. Det finns en hel del hotell, barer och matställen här fortfarande. Jag bor på Blue Frog Guesthouse, som nu ägs av en kille från Finland och två damer från Luleå. Det är ett lugnt och fint ställe med en stor fördel, trådlöst Internet.

Jag promenerar ner till stranden. Det är en brant backe av typen tre minuter ner och tio minuter upp. Det blir indiskt till lunch, en riktigt välsmakande Garam Masala med bröd och saltad yoghurt att dricka.

Jag har dragit ner på mina aktiviteter nu. Det börjar kännas att slutet på äventyret närmar sig och jag drar nig så sakta mot Bangkok.

Jag ser på skyltar att det går en buss från Sihanoukville till Koh Chang i Thailand. Jag planerar att åka dit i övermorgon så jag blir kvar på blå grodan en dag till.