21 maj, Koh Chang – Koh Samet

Alla har en mobiltelefon i Thailand, även om just den här unga damen lånat en av sin storasyster

Jag tar mopeden tidigt från morgonen och kör runt litet. Vägnätet på Koh Chang är lätt att hitta i. Det finns en väg som följer kustlinjen, men inte runt hela ön utan som ett upp och nervänt U. Från den vägen går sedan ut små stickvägar. Den är asfalterad, smal och på sina ställen mycket brant och kurvig. Dessutom är den smal. Det finns inga trottoarer utom på några enstaka ställen och en massa människor som promenerar. Det finns förstås en mängd bilar nu sedan det går bilfärjor till Koh Chang.

Jag hittar ett hotell som serverar frukost från halv åtta så min lycka är gjord.

Jag hämtas upp på hotellet av en minibuss som kör runt och till slut är vi elva passagerare som skall till Koh Samet eller Pattaya. Trots en del strul hinner vi med bilfärjan och efter en stund befinner vi oss på samma biljettkontor som vi hamnade på i förrgår. Där byter vi buss. Den nya bussen går inte förrän efter en halvtimma. Tanken är säkert att vi skall äta mat där, men ingen gör det.

Himlen mörknar när vi åker över med färjan till fastlandet och sedan börjar det spöregna. Det håller på i nästan tre timmar, men upphör turligt nog när vi kommer till färjeläget.

Återigen hamnar jag på det biljettkontor som jag gjorde för en månad sedan. Jag skall få en biljett till färjan. En gammal dam sopar golvet där inne och en man ligger och sover. Hon säger något till honom men han svarar inte. Så höjer hon rösten. Inget händer. Jag säger att jag måste få en biljett. Inget händer. Så småningom rör han på fötterna, men ligger kvar. Efter många om och men tar han sig upp på benen och då förstår jag varför inget hänt. Han är stupfull.

Vi går mot båten, jag före och han efter, han med knapp styrfart och obestämd riktning.

Jag kommer på båten, den kör över och jag hinner åka med en öppen pickup till min strand utan att regnet hunnit ifatt mig.

Varför är jag på Koh Samet igen? Ja, mest för att jag bedömer alternativen som sämre. Koh Chang har förändrats för mycket, jag vill inte åka till Pattaya och jag vill vänta med Bangkok tills slutat av äventyret.